tisdag 18 september 2018

Till återvinningen en solig dag






I dag ville grannen ha hjälp av livskamraten att köra saker till återvinningen. Då kom vi på att vi hade några saker på vinden som skulle med. Vad hände där uppe på vinden? Det som vi tänkte göra oss av med fick stanna kvar och annat som vi inte tänkt göra oss av med åkte med. Hur lätt är det inte att samla på sig saker när utrymme finns?  I går åkte vi iväg med fem säckar textilier, det blev mycket plats i garderoben. Hörde från vänner som bestämt att ingen sak in i hemmet utan att något annat åker ut. När vännerna i somras köpt ett fantastiskt vackert Höganäsfat och mannen blir påmind om vad de lovat så säger han - jaha och vart ska du flytta. Vill bara säga att det var med kärlek och värme i rösten. Inget från gästrummet, där bilderna är från, åkte ut. Tavlan med den fina ängeln är julkort från dottern med familj. Den vackert broderade påsen / väskan är till att ha nattkläder i och räddad från vän som skulle kasta den. Snäckorna plockade från en resa. Lapptäcket från Danmark och kuddarna sydda av gardiner från 80-talet. Härligt när saker har en historia men ibland måste man säga -hejdå.

tisdag 11 september 2018

Så kom regnet



Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte vill.








Ja, nu kom regnet,  ett ösregn och åska. Jag och livskamraten hade just grävt upp en Constance Spry ( bilden visar en Jacques Cartier) som stod inklämd i ett hörn och fått ner den i ett annat hörn med mycket luft runt sig. Varmkomposten var just tömd för första gången med härlig jord, hoppas det finns mycket växtkraft i det vi lämnat efter oss. Nu börjar vi om på nytt. Skottkärran var nästan full med kompost när regnet kom, nu är allt blandat med vatten så det får bli dagens arbete att få ut det till övriga växter.
Utifrån rubriken så är det kanske nu jag skulle läsa den där boken, ta rätt på äpplen som ska bli mos, svara på mail, se en film mitt på dan. Nej, på med blåbyxor och greppa tag i spaden och ut, just nu är det uppehåll. och solen tittar fram.



tisdag 28 augusti 2018

Sofieros Trädgårdsfest



Det är bara fröet som vet hur blomman ska se ut!





Den stora trädgårdsfesten på Sofiero.

Så blev det möjligt för mig att komma till Sofiero när trädgårdsfesten var - vilken trädgårdsfest. Ja, det är bara fröet som vet hur blomman ska se ut, men här har duktiga florister gjort ett fantastiskt jobb. Här kunde man få trädgårdsrådgivning gratis. Sofieros egna trädgårdsmästare och parkpersonal hade gjort sitt yttersta ( som alltid) med hela parken och alla blomsterrabatter bjöd på det bästa. En trend bland florister nu är stora vilda buketter i vackra färger. Trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson hade fina, lättsamma, lärorika samtal med bl.a. Hannu Sarenström, som jag följer. Hannu flyttade från Kinnekulle till Langeland i Danmark och hade tänkt att det skulle bli mindre hus och trädgård än tidigare men så blev det inte men han berättade att han kände samma glädjerus nu som när han började gräva för 30 år sedan.
Livskamraten skakade på huvudet när jag kom med nästan 80 tulpanlökar, de flesta i vitt. Några plantor och en Blodfläder blev det också.
Jag vill hem och gräva men jag ska njuta av Skåne, havet, sandstränder, vänner och mycket mer ett tag till.






lördag 25 augusti 2018



En trädgård är en vän man kan hälsa på när som helst.




Så var det dags för mig och livskamraten att besöka Danmark och Skåne. Om man inte har en egen trädgård att besöka så finns det så många vackra trädgårdar att titta in i utan att luka. Det blev både Krapperup i Skåne och Fredrikeborg i Danmark. Båda trädgårdarna är hårt tuktade, båda omgivna av vallgravar,  men ändå väldigt olika. Liksom slotten. På det danska slottet stod brudparen på kö för att vigas i slottskyrkan. Intressant att se hur de dekorerade bilarna körde fram och nya festklädda bröllopsgäster anlände. På det svenska slottet var det bara vi och några besökare. I morgon blir det Stora trädgårdsfesten på Sofiero.


torsdag 9 augusti 2018

Sommar och värme

 
Man är alltid en lärling i levnadskonst!



 
Nu längtar jag efter svalare dagar.
Nattens åskväder kändes befriande men det märktes knappt i vattentunnan. Jag, livskamraten och en av våra äldsta goa vännerna blev hämtade med båt till andra goa vänners sommarhus på en ö. Där var det lite vind och skugga men ack så tort. Det blev många bad, skratt, samtal god mat, dryck och kvällen blev sen. Vännerna har just kommit hem från en fantastisk resa till Afrika. Nu har de båda ett långt och stort intresse av foto, djur och natur, bilderna vi såg var fantastiska. Som sagt jag längtar efter svalare dagar. Längtar till att dra på mig jeans, skjorta, tröja, sjalar - sedan vill jag ut och möta hösten. Till  dess tar jag på mig något tunt, svalt och fortsätter njuta det som bjuds.  
 


 


tisdag 7 augusti 2018

små detaljer



De små detaljerna gör mig glad

 
Torkan och värmen ställer till det min lilla trädgård. Jag är glad att jag inte har en stor gräsmatta som hade behövt vatten. Jag vattnar över trädgården på ganska kort tid och den belönar mig rikligt. Naturligtvis borde vattnet komma i form av regn men jag tycker det är rogivande att vattna och ser det som en stunds kontemplation. De små eklöven i tun plåt satt som kant på en mycket vacker kruka, efter ett tag lossnade de och nu har jag hängt ett löv i varje rosbuske. På baksidan står namnet och när den planterades. På detta löv står det Pilgrim som planterades -03. Pilgrim blommar nu för andra gången denna sommar med sina gulvita blommor.
 


 

tisdag 31 juli 2018

bad i Årsta havsbad

 
 
Stirra dig inte blind på en stängd dörr,
det kan finnas en öppen bredvid.
 Nalle Puh
 


 Vädret fortsätter med över 30 grader och vattentemperaturer som vi inte är vana vid. Jag och livskamraten har börjat flera dagar med dopp i havet, som vi har nära till. Vi har nära till Årsta havsbad som byggdes upp på 30 talet av Sven Walander, som var HSB:chefsarkitekt, tanken var att familjer med låg inkomst skulle kunna bygga sig en stuga på nära havet. De små stugorna har nu blivit större, fler och fler blir åretruntboende. När vi är där på morgonen har vi sällskap av bara några i vår egen ålder. Man småpratar lite med varandra mest om väder och vind, efter doppet går var och en till sitt.  I dag var vi nere lite senare och då var det en annan målgrupp. Nu simmade man längs med det rep som avgränsar till djupare vatten, man höll reda på antal simlängder som avverkades. Samtalen på bryggan var längre och fortsatte när man tillsammans gick därifrån. Före kl. 9 kom de två simskoleleverna, de fyra lärarna startade då med - kom alla mina simmare, de två simmarna svarade - hur då. De kom som krabbor, fiskar, båtar osv. Så härligt att börja dagen på detta sätt för oss som var där.