söndag 18 februari 2018

 
 
Varje ålder har sina glädjeämnen!
 

 
Äntligen kom det lite snö och sol. Ja, det var bara några cm. men vad gör det när golfbanan ligger runt hörnet. Jag och livskamraten var först ut och fick en härlig tur. Spårade samma runda som för två år sedan då jag ramlade och bröt handleden. Lite rädsla finns kvar men den positiva känslan vinner. Fler som var ute i snön var de yngsta barnbarnen. Bara 2 1/2 år och redan på skidor, storebror snart 7 år åker på egen hand. Tänk att få åka på rullband uppför backen - bara det gör ju att man inte ger upp. Tänker på när hans pappa var 4 år och storasyster var 7 år och åkte utför första gången. Vi drog till med Trysils backar i Norge. Ingen av oss hade åkt utför tidigare. Barnen tog liften före oss rakt in i dimman, vi såg dem inte, men vi hörde att de var framför oss. Hur tänkte vi? Ja, det gick bra utan hjälmar och annan säkerhetsutrustning. Hoppas det kommer mer snö till skidveckan som vi ska ha tillsammans i fjällen framöver.      

tisdag 13 februari 2018

Håll ut

 
 
Vårkänslorna vaknar till toner
 av gröna omplanterade växter

 
Det är bara att hålla ut, det kommer en vår även i år!
Mina stackars Pelargonier har varit till stor glädje sedan hösten 2017 då jag klippte skott och satte i ett stort  Höganäskrus. De har växt, inte minst rötterna och i dag var det dags. Ny jord inköptes, frusna krukor hämtades från förrådet, ytterkrukor diskades med såpa och ner med händerna i jorden.
Blomskotten är Mårbacka som jag fick i två stora krukor på sensommaren av en vän. Då var det massor av blomklasar och de blommade långt in på hösten. Nu hoppas jag att jag har gjort rätt! Vill att de ska blomma och få en lika fin sommar här hos mig som de hade förra sommaren i Skåne. Nu är det ingen blomma som jag brukar ha men jag ska ge dem en chans. En favorit sedan i höstas har Elefantöron blivit, där hade det också blivit många små blombarn som jag nu försiktigt tog hand om. Nu kan våren komma!
 
 
 
 
 
 


söndag 11 februari 2018

vinterdagar - vår långt borta

 
 
Längtan bär en människa halva vägen!

Det finns mycket att längta till och längtan är en otrolig drivkraft. Just nu längtar jag efter sol, sol och sol, den sol som vi borde ha i januari med gnistrande snö och isiga sjöar. Men så är det inte. Det är som om det låg en grå yllefilt över allt. Hade de yngsta barnbarnen här i helgen och var då i Tyresta by, en av våra fina nationalparker. Vi kom bara till grillarna, med korv, varm choklad, tur var det för det var såååå kallt. Efter det blev kaffe och semla på cafét innan det bar hemåt. Vill sätta händerna i jorden och det borde jag ha gjort. Har haft -17 års pelargonier i vatten länge och rötterna är så lååånga. Måste komma ihåg att köpa ny jord. Nej, jag vill sätta händerna i riktig jord - utomhus. Men det kommer dröja lääänge och tills dess får jag längta och njuta av ranunkel och anemoner från helgens vänner.
 
 
 
 
 
 
 


lördag 3 februari 2018

seg dag

 
Arbeta är nog bra men det tar bort så förbaskat mycket tid!

 
Ja, nog tog jobbet mycket tid men det hade jag ingen tanke på medans det pågick.
I dag är det en seg dag för mig och livskamraten och sådana dagar måste man ha. Vi har det inte så ofta, dagarna är oftast fyllda med massor av roliga saker. I går kväll tändes marschaller, linneservetter veks, mat lagades m.m. Det sandades utanför så inte gästerna ramlade redan i farstun. Det blev en kväll med bubbel, skratt, många skålar, maten smakade bra och kvällen gick så fort och gick över tolvslaget. Det är så härligt med dessa middagar med goda vänner. Då får man vara lite seg dagen efter då diskmaskinen ska plockas ur, glasen ska handdiskas och torkas m.m. Vädret bjöd inte in till uteaktiviteter. Jag hör själv att det inte är helt okej med att inte göra något en dag men jag ska träna på det - i alla fall i dag. I morgon är en ny dag och hur den dagen blir vet jag inte - men jag ser fram mot den. 

tisdag 23 januari 2018

 
 
Var snäll mot dig själv.
hela livet är en berg - och - dalbana.




Efter nästan 5 veckor i USA är vi hemma. Snön kom lagom tills vi hade tvättat genom alla vandringskläder, sköljt av all röd sand från vandrarkängorna. Resväskorna är uppställda på vinden, där de får vila till nästa resa. Alla bilder från kameran/ telefoner är nu inlagda i den reseberättelse som jag gör efter våra resor. Det är som att resa en gång till att titta på alla bilder. Då plockar jag också fram kartor över sträckor vi rest och lägger in i berättelsen. Erfarenheten säger mig att det inte är lätt att komma i håg namn på platser, vilka  dagar, åratal m.m. som resorna gjordes. Mellan tvätt, bilder och annat så kom äntligen skidorna fram. De skidor som jag köpte vintern -16 och provade fyra - fem gånger innan jag ramlade på dem och bröt handleden med en mycket lång rehabilitering som följd. Skidorna åkte nu på, vid brevlådan, sedan bar det ut på åker och äng. Jag var i år först ut och fick spåra, det får man räkna med som vardagsledig och det gör jag så gärna.


 

fredag 12 januari 2018

USA resa

Det handlar inte om hur fort du rör din kropp.
Det handlar om hur långsamt du rör ditt sinne.
 

 
 
 Den 13 dec. lämnade livskamraten och jag Sverige för att göra en resa till USA tillsammans med son, sambo och deras två pojkar, våra barnbarn, 6 1/2 år och 2 1/2 år gamla. Vi har varit borta i över fyra veckor. Boendet var en 10 meter lång husbil. Sonen har kört bilen med stor försiktighet och säkerhet. Resans tema var klättring och vandring. När vi vaknade efter första natten i Yosemite nationalpark har vi en stor hjort, med en fantastisk krona, utanför fönstret. Detta tolkade vi som ett gott tecken. Vi for vidare till Joshua tree med de mest fantastiska bergsformationer och en stjärnhimmel som var så nära så det kändes som jag kunde plocka ner dem. Här fanns inget annat ljus som störde. Platserna var många som vi besökte och vi har träffat så många trevliga hjälpsamma människor från kassörskan i mataffären till volontärerna i alla nationalparker som vi bott i. De sista dagarna tillbringade vi vid kusten i Kalifornien. Här blev det bad, först i var barnbarnen, i de meterhöga vågorna. Jag viskar till livskamraten - finns det hajar här, jag såg tydligt den trekantiga fenan men det var lekfulla delfiner som simmade helt nära stranden. Att få göra denna resa med son, sambo och barnbarnen under dessa former har varit fantastiskt, både att få lära känna dem och sig själv i denna miljön. Det kommer att ta tid att smälta alla intryck och jag återkommer med mina tankar och upplevelser.

söndag 3 december 2017

Första advent

 
 
Se livet som att öppna adventskalendern.
Det finns något nytt bakom varje lucka.
 
 
 
Adventsstjärnorna är på plats, ljus har tänts, saffransbullar och pepparkakor till kaffe - nu är det början på julfirandet. Glöggen med en touch av Indien från den gula flaskan har vi smakat på. På en middag diskuterade vi glöggen och årets adventskalender länge - vilka kommer vi ihåg. Själv tycker jag att - när karusellerna sover, var en höjdare. Ingen kommer i håg den, får se vad årets kalender sätter för spår.  Det blev lite jobb i trädgården i dag. Några krukor fanns kvar, höstens ljung som både växt och fortfarande var vacker fick en mer undanskymd plats. Mörkret är nu kompakt redan tidigt på eftermiddagen, men när jag tittar ut så ser jag stjärnor i alla former och storlekar i mina grannars fönster. Nu väntar jag att snön ska komma.