onsdag 22 mars 2017

Kvar på Mallorca



Vi behöver alla ett rum i ro - där vi är oss själva!

 
Ja, jag är kvar i tanken på Mallorca. Skrev i det tidigare inlägget om att vi besökte den lilla staden Santa Maria del Cami och besökte där det lilla väveriet som har färgat, vävt och sytt en av kuddarna i vår soffa. Kudden har vi haft något år och är köpt i Sverige. Ljudet av de två mekaniska vävstolarna var mycket högt, på hyllor låg tygbuntar i alla fina mönster och färger.
Tack vännen Lenah för den fina boken -En lisa för själen, skriven av Eva Robild och Annika Christensen. För övrigt läser jag Annika Christensens fina blogg. Boken står nu lättillgänglig på mitt fina notställ, inköpt på en loppis i Mölle. Historien som jag fick berättats om notstället var att den ägts av en medlem i manskören Orphei Drängar som startade 1864 i Uppsala. Tycker det är fint med historier kring saker som jag omger mig med dagligen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

måndag 20 mars 2017

Vandring på Mallorca


I naturen finner vi ro.
 

 
 
Har vandrat på Mallorca en vecka tillsammans med livskamraten. Vi lämnade ett snöigt Stockholm och kom ner till +19. Bodde på Muleta de Ca S´Hereu en fincas från 1600-talet, här betade får, getter och åsna under de åldriga olivträden där vi inte bara intog en riklig frukost utan också värmde oss med dagens första solstrålar. Att på morgonen planera dagens vandring och bara ha start och mål på kartan klart för sig är en lisa för själen. Vad som sedan händer under dagen är ett oskrivet blad. En dag hamnade vi i St. Maria på ett litet väveri där färgburkar, garner och tyger samsades tillsammans med ålderdomliga vävstolar om det lilla utrymmet. Några dagars vandringar, luncher och upplevelser delade vi tillsammans med vännerna Birgitta och Leif. I Stockholm mötes vi av kalla vindar och snöglopp.
Min vinterfrusna själ behöver mer värme.

 

söndag 5 mars 2017

Bruten handled

Träning är värd mödan det kräver!
 
För 1 år och 3 månader sedan föll jag så illa när jag och livskamraten var ute och åkte skidor så att jag bröt handleden. Det har varit en sorglig men lärorik tid. Jag hade varit vardagsledig i 17 dagar. Nu på tisdag den 7 mars blir jag "friskförklarad". Jag har haft turen att få ingå i en handledsträning. I början åkte jag till södersjukhuset 4 ggr. / v. Det var som att ha ett halvtidsjobb men med en stor skillnad. Här har vi haft en tydlig gruppledare i Birgitta arbetsterapeuten. För gruppen fanns tydliga mål, men Birgitta hjälpte oss att sätta upp individuella mål för var och en, hon har sett oss för dem vi är, peppat oss när vi själva inte ser framstegen, tröstat oss, skrattat med oss. Gruppen har stöttat varandra med en ibland rå men hjärtlig ton, man har saknat och undrat över någon som inte är där, man har sett varandras framgång, målet har varit tydligt för oss alla. Varje gång har jag möts av glada Karin i receptionen som redan efter andra gången visste mitt namn.  På akuten och ortopedkliniken blev jag väl omhändertagen av all personal.
Önskar att jag kunde tacka dem var och en.
Det har varit tuff, hård träning hela tiden, det var aldrig tal om att ge upp men ..... många tårar har det varit, då har livskamraten varit där och bara fokuserat på framgång. Jag har träffat så många fina människor och nu är det slut, det är med sorg jag går dit för sista gången.


torsdag 23 februari 2017

Senvinter

 
Det vi verkligen vill tar vi oss tid till.

 
Hittade denna underbara naturdagbok, skriven av Edith Holm. dagboken är hennes privata som är lämnad till eftervärlden att läsa. Här kan jag följa hennes upplevelser i naturen från
år 1906.  Hennes upplevelser skiljer sig inte så mycket från mina egna. Vädret var som nu, ena dagen snöstorm och andra dagar strålande sol. Jag har börjat titta efter vårtecken och ett är att jag har stått tryckt mot en vägg och känt riktig värme. Jag har lekt ute med barnbarnen och de kunde gräva i både sand och snö utan vantar. Jag har tre blåa krokus som lyste nära huset, men ännu är det vårblommor inne som gäller.


måndag 13 februari 2017


Det är inte klokt vad det är skönt att leva!
 
 Ja, visst är det skönt att leva men vad tiden går fort. Vad är tid? Nyss var det kallt, snö och halka. För några veckor sedan hukade sig alla jag möte för den bitande vinden och jag vet inte vem jag möte för jag såg bara halsduk och mössa. Nu vänds alla ansikte mot solen och den blå himmeln och jag vet fortfarande inte vem jag möter för jag ser bara näsor och blundande ögon, alla kisar eller blundar.
I bland är tid som bildens kopparrör en lång, rak transportsträcka med bara en böj att
se fram mot låååångt där framme. I bland är tid som ett trassel, jag vet inte hur jag ska hinna med att ta mig förbi den ena böjen för att beta av nästa, nästa och nästa.
Men det är ju så himla roligt att leva, planera och genomföra. 
 


måndag 30 januari 2017


Livet är osäkert, ät desserten först!


 
 
Ja, att livet är osäkert i stort och smått vet vi alla, men det gäller att leva och upptäcka då är livet riktigt härligt att leva. Just denna dag skiner solen och hur mycket bättre är inte livet då. Har man sedan en liten, liten blomma vid sin sida så studera den noga. Det är som livet, jag gör nya upptäckter varje gång. Det latinska namnet är Galanthus nivalis och tillhör Amarylisväxter och är en av de första blommor som kommer upp i trädgården. Att den tillhörde Amarylisväxter visste jag inte och att det latinska namnet var så galant är ju häftigt.
I min lilla trädgård har jag inte några stora tuvor av snödroppar som jag kan se i andras trädgårdar. "Titta in" i en droppe och det sker ett under, ingen är den andra lik.

måndag 23 januari 2017

Läs, läs böcker, tidningar, läs allt!

 
Att skapa ger oss tillfredsställelse!
 


I helgen städade jag i bokskåpet. Det har blivit färre böcker med åren.
Jag lånar på det lokala biblioteket och de böcker de inte har inne finns många gånger
på kommunens Kulturhus. Finns inte den önskade litteraturen så köper man in den - helt fantastiskt, något vi ska värna om. På resor blir det pocketböcker från Pocketshop, de visar de senaste böckerna och de, för dagen, mest köpta böckerna. Pocket böckerna ger jag vidare. För ett antal år sedan gjorde vi oss av med många, många hyllmeter litteratur - det var svårt, men de som är kvarläser jag om och om igen, tittar i , flyttar om och bara älskar dessa böcker.