söndag 3 december 2017

Första advent

 
 
Se livet som att öppna adventskalendern.
Det finns något nytt bakom varje lucka.
 
 
 
Adventsstjärnorna är på plats, ljus har tänts, saffransbullar och pepparkakor till kaffe - nu är det början på julfirandet. Glöggen med en touch av Indien från den gula flaskan har vi smakat på. På en middag diskuterade vi glöggen och årets adventskalender länge - vilka kommer vi ihåg. Själv tycker jag att - när karusellerna sover, var en höjdare. Ingen kommer i håg den, får se vad årets kalender sätter för spår.  Det blev lite jobb i trädgården i dag. Några krukor fanns kvar, höstens ljung som både växt och fortfarande var vacker fick en mer undanskymd plats. Mörkret är nu kompakt redan tidigt på eftermiddagen, men när jag tittar ut så ser jag stjärnor i alla former och storlekar i mina grannars fönster. Nu väntar jag att snön ska komma.


måndag 20 november 2017

Första snön


Goda vänner och rosor kommer alltid tillbaka.

  


Så kom då vintern och snön. Känns som att jag alltid blir lika förvånad varje år.I Stockholm har vi haft en lång höst och trädgården har belönat mig med lång blomning. Vinterkläderna är framplockade sedan länge och trädgården har så smått gott i vila. 
De stora cementkrukorna blev flyttade för att solen skulle värma
Verbenorna men de blev aldrig tömda, nu får det vara så.
Bakom krukorna står rosen Pilgrim, det är bara två veckor sedan jag plockade in de sista rosorna. Pilgrim är i mitt tycke en fantastisk ros som nu får vila med en önskan att den ska blomma rikligt nästa år också. De övriga rosorna är nu till lyst med stora nyponklasar som lyser rött i olika nyanser. Nu blir det mer tid att umgås, på något sätt känns det mer kravlöst denna tid på året. Mattidningar och goda recept byter ägare och bjuds på nya middagar. Det skarpa solljuset som var tidigare ersätts med behagligare belysning och sken från levande ljus. Nu när både livskamraten och jag är "vardagslediga" så kan man bjuda till lunch och middag både vardag och helg, det bjuds oss denna veckan.


söndag 19 november 2017

 
Glädjen i att betrakta och förstå
är naturens vackraste gåva.
 
 

Vintertiden är här i alla fall om man tittar på klockan, själv tycker jag att det fortfarande är låång höst. Vintern får gärna vänta men idag kom ett kort men ymnigt snöfall. Trädgården håller på att gå till vila med min hjälp men ännu är inte trädgårdsarbetet slut. Växterna i zinkbaljorna är fortfarande gröna, baljorna har kommit upp från marken och står nu nära huset. Verandan byggdes ut och blev klar på sensommaren, några glas vin med vänner han vi med att dricka innan kvällskylan slog till. Middagarna fick ätas inne då skuggorna blev längre och längre för varje dag och nu når inte solen upp över taknocken.  Svarta vinbär på stam är planterade och vi hoppas på lika stor skörd som de röda har givit oss i över 20 år. Smultronplantorna runt stammarna är till barnbarnen. Tulpanlökarna är planterade. Hoppas Jätteverbenan har släppt frön mellan Ölandstenarna så det bara är för mig att i vår lirka upp dem och plantera där jag vill ha dem.
 
 

onsdag 1 november 2017

Tage Andersen Gunillaberg

 
Att leva är att välja, att inte välja är också ett val.
 


 Undrar hur Tage Andersen lever sitt liv på Gunillaberg när inte trädgården är full med intresserade människor.  När jag och livskamraten var där en tidig morgon gick han själv runt, plockade lite ängsblommor, hejade och såg ut att ha det mycket bra. Mer intressant är hur det var när gården var en Karolinergård, då var det säkert fullt med folk, liv och rörelse. Här börjar min lilla trädgård komma till vinterro, men annars är det fullt av liv och rörelse. Jag har träffat mina tre fina Fröbelvänner och nu var det Borås som tog emot. Det är fullt program när vi träffas men också ro, långfrukost, långmiddag och långa samtal om livet. Kom som vanligt , när vi träffas hem med goda recept. Ett provades på vänner i lördags, som också gick hem med receptet. Undrar om jag går hem med recept på lördag när vi ska på middag? Jag har varit med väninna på soppteater. Vem bär upp kulturen i Sverige? Jo, det är kvinnorna. Männen i salongen var få. De yngsta barnbarnen har varit här några dagar och då stannar allt upp lite och anpassas efter deras behov. Då ligger vi på golvet och bygger med klossar, kör och parkerar bilar. Sagoläsning i sängen för tvååringen och någon timme senare för 6 åringen. 
Detta är några av många val jag har gjort de senaste veckorna.
 

 


onsdag 18 oktober 2017

 
 
Odla din sinnesjämvikt.
Ur Buddha talade och sade
 




"-Att odla sin sinnesjämvikt, säger Buddha". Ja, det kanske är det man ska göra under hösten eller kanske hela året.  Men ibland kommer livet mellan och de senaste veckorna har innehållit både glädje och sorg. Buddha sa många tänkvärda ord - Som vattnet droppvis kan fylla kruset, så kan den oförståndige till brädden fyllas av bekymmer. Nej, jag tänker inte fylla kruset till brädden. Jag tillbringar mer tid i trädgården och i naturen. Livskamraten och jag gjorde en vandring i sol tillsammans med vänner genom blötmark, över berg, genom skog till havet. Kom hem med en fylld svampkorg och glädje i kroppen. En kväll hemma med "tjejer" prat, skratt och glädje. En kväll på "lokal" med andra "tjejer". Så härligt att vara i lokal där man kan prata och tänka en tanke utan att överröstas av hög musik. Apropå hög musik så var vi på Evita med Marlena Erman. Mycket bra men hade varit ännu bättre om inte orkestern spelat sååååå högt. Här berättades historien om Evita och Argentina i form av sång och det hade varit fint att höra det. Utanför fönstret är det underbar höst som jag ska ut i och i kväll är det yoga.


torsdag 5 oktober 2017

Lek, lek, lek



Som vi lekte, att vi inte lekte ihjäl oss.......Astrid Lindgren

 
 
Nej, att någon skulle kunna leka ihjäl sig är inte troligt, däremot är leken livsviktig för människan. Men hur ser det ut för barn idag, hur prioriteras leken? Leken är grunden för barns lärande, säger Skolverket. Om det nu är så borde det lekas mycket mer än vad det görs på våra förskolor och skolor. Det planeras för många olika aktiviteter men planeras det för lek? Leker är inget man gör i väntan på något annat. Leken behöver tid, rekvisita och framför allt lekglada vuxna. I går bjöd Liber förlag in till seminarium på Stockholms universitet. Inbjudna föreläsare var Birgitta Knutsdotter Olofsson, Ingrid Engdahl, Ingrid Pramling Samuelsson, Agneta Jonsson samt Anne Kultti och Niklas Pramling. "Tunga" namn inom forskning och pedagogik. Tre nya böcker presenterades av författarna själva: -Den fria lekens pedagogik. -Barns rätt till rötter och fötter och -Förskolans yngsta barn. Birgitta Knutsdotter O berättade att hon pratat med sin storasyster (94 år) på morgonen som undrade om Birgitta var nervös inför dagen. Hon svarade att hon hoppades att inte tappa ord eller den röda tråden. Birgitta som är ett par år yngre än sin syster klarade sin föreläsning galant. Inga Power Point bilder, ingen dator som krånglade. Det blev en föreläsning på ca. 1 tim. med skratt, glädje, inlevelse men också alvar. Lekreglerna, ömsesidighet, samförstånd och turtagning ska alla som jobbar med barn känna till. Lisbeth Palme sa efter en av Birgittas föreläsningar -det är grunden för demokrati.
Lokalen rymde 50 personer och av dessa var minst 7 utbildade lekarbetspedagoger. Mer om Lekarbete finns att läsa på www.lekarbetspedagogik.nu


torsdag 21 september 2017

Hummlor sover i Jätteverbenan


Semestern är den korta tiden
mellan planeringen och minnena.
 


 
Ja, så var det när jag jobbade. Det var planering när det ena och det andra skulle göras.
Denna sommar gick det utmärkt att lämna en halvfärdig veranda och vara borta i flera veckor. Det var bara att ta vid där vi slutade. När verandan var klar infann sig först flera dagar med regn, sedan kom en mycket envis förkylning som fortfarande håller i sig, men det var bara att lyfta tillbaka stora krukor, det gamla symaskinsbordet och lite till så har jag kunnat njuta av de växter som så villigt fortsätter blomma även om det känns att det är höst i luften. Lavendeln har jag klippt ner till små bulliga buskar. Det är i lavendeln som humlorna sitter långt in i september och som jag försiktigt väcker när jag hämtar tidningen genom att dra med handen så blommorna kommer i gungning. Nu sitter de i Jätteverbenan och den svajar mer än lavendeln så det blir mer gung. Humlorna bryr sig inte, sträcker på sin höjd ut ett ben för att sedan snabbt dra in det och somna om.