lördag 16 januari 2021

Morgonen efter


I bland är det skönt att bara vara!




Tidig morgon vid frukostbordet, tidningen är läst, ljusen är utblåsta, jag har druckit ur mitt té. 
Två dagar har varit intensiva då jag och en kollega har suttit uppkopplade mot universitetet i Helsingfors från kl. 8.00 - 16.00. Det var en föreläsning som vi skulle genomfört "live" i början på år -20 men som ställdes in. Nya datum planerades. Till slut bestämdes att det får ske digitalt. Vi som sett fram så mycket till att komma till Helsingfors, ta en extra dag och vara turister. Jag gjorde några nyfikna i mitt tidigare inlägg - vad skulle jag föreläsa om? 
Rubriken på föreläsningen var 
 - Lekarbete - som stöd för barnets välbefinnande.
Lekens betydelse för att förstå såväl egna som andras känslor och intentioner.
Jag har varit utbildad lekarbetspedagog i 30 år, lika länge har jag arbetat med lekarbete som en specialpedagogisk insatts, som en del av min tjänst som handledande specialpedagog till förskola/skola. Jag och min kollega är också utbildningsansvariga i utbildningen av nya lekarbetspedagoger genom föreningen - Lekarbetspedagogik. 
Föreläsningen i sig var jag inte orolig för - det var tekniken. Hur många gånger har jag inte själv suttit på föreläsning med teknik som inte fungerar. 
Men det gick bra med uppkoppling, ljud bild power point, deltagarnas frågor - ja, allt gick bra. 
Morgonen efter vid frukostbordet kändes så bra och jag gick tillbaka till min 
"vardagslediga tillvaro"
Men oj vad hände men färgen på väggen, den är inte rosa, den är vit. 
Tavlan, i gips, tycker jag mycket om. Den är köpt på en loppis i Skåne. 
Bakpå står det Limhamn. 
För några år sedan gick jag i Visby, jag går alltid och sneglar in genom fönster när de är i "tittvänlig" höjd, då plötsligt händer det. En likadan tavla på en vägg i ett hus. 
Om någon känner till något om tavlan, vad Limhamn kan stå för eller något annat 
så vill jag gärna veta. 



tisdag 12 januari 2021

Fantasin har inga gränser

 En fördel när tillvaron inte är som den brukar -

  den spränger gränser!






Det blev en salig blandning av växter när julkransen från dörren togs ner. Nu får den tillsammans med höstblommorna och pumporna hamna på ett undantags ställe, som ändå blev lyckat. De stora krukorna har täckts av snö. Vardagen efter jul ger sig tillkänna, vad nu vardagen innehåller och vad som är det vanliga. Mycket är förändrat, inte allt till det sämre. Det gick ju bra att bjuda barn och barnbarn på bubbel, kaffe, tårta m.m. på vår baksida i december. 
Vänner som vi annars träffar på middagar, uppklädda, har vi nu träffat påpälsade, i regnkläder, vindjackor och kängor beroende på väder. Ska sanningen fram så var det några av vännerna som jag inte trodde ägde sittunderlag. 
Själv skulle jag och en kollega vara i Helsingfors i två dagar och föreläsa på universitetet. Men det blev naturligtvis inställt och blir nu över nätet. Detta är något helt nytt för mig, inte att föreläsa, men göra det digitalt. Hoppas nu bara att tekniken fungerar. Tänk att det är det som oroar mig mest. 
Men vad är det värsta som kan hända?



onsdag 6 januari 2021

 

Titta framåt inte bakåt för då trillar du lätt!



Nu är det framåt som gäller!
I dag kom snön till oss i Stockholm, vitt, vitt överallt. 
Nu är allt som hör julen till nerpackat i sina lådor för att ligga där till nästa jul. 
Bara vi kommer över nyårsafton så händer det något med ljuset där jag inte tycker tomtar och julsaker passar in. Men kanske att jag börjar lite tidigare nästa år. 
Hoppas nu att den lilla snö som ligger får ligga kvar, då kan jag snart åka skidor på den närmaste golfbanan. Det är bara någon vecka sedan jag såg golfare ute på den banan. 

Om någon dag är det tre år sedan jag på just den platta golfbanan ramlade när jag och livskamraten åkte skidor. 


 
Chokladen och smörgåsarna hade vi just njutit av, vi hade skidat några km. Då står det ett piano mitt ute på banan, vid spåret. 
Första varvet åkte vi bara förbi och förundrades. 
- Vem hade ställt ut ett pianot?
På andra varvet vill jag höra om det fungerade - det gjorde det. 
Jag vänder skidorna rätt och ska ta stavarna då händer det! 
Skidorna far undan och jag ligger på marken med bruten handled!
Aj, aj, aj!
Livskamraten skidar och hämtar bilen och tycker vi ska åka in till sjukhuset direkt. 
Men det tycker inte jag. - Det kanske går över till i morgon, säger jag. 
Men brutna handleder brukar inte gå över. 
Det tog 1 1/2 år innan handleden blev bra. 
Så länge åkte jag 2-4 ggr./v. och ingick i en rehabiliteringsgrupp. 
Men det gäller att se positivt på saker och ting. 
I den gruppen träffade jag en kvinna som också brutit handleden och bor där jag bor. 
Vi lärde känna varandra. Nu träffas vi över goda luncher, goda samtal och annat. 
I morgon träffas vi för lång promenad med termos och kaka. 
Om det är isigt så blir det dubbar. 



tisdag 29 december 2020

Grindar och staket - att öppna eller stänga.


Lev i nuet, vänta inte till i morgon,

plocka livets rosor i dag. 






Julafton är avklarad detta märkliga år, här var det en mycket fin julafton - nog om detta. 
Nu blickar jag framåt, hoppas du också gör det. 
Vad är din relation till staket och grindar? 
Jag tycker det säger så mycket om vad som finns bakom. 
Eller rättare sagt jag fantiserar själv om vad som finns bakom. 
Många av dessa staket och grindar har jag en upplevelse/ relation till.
Första bilden, en vit trägrind finns på ett slott i Kullabyggden och leder in till en rosenträdgård. Där blev jag, livskamraten och två vänner överraskade av ett ösregn. Vi tryckte oss mot den täta bokhäcken som finns vid grinden och efter några minuter var regnet över och vi var helt torra. Regnet kom från rätt håll.
De fyra nedersta bilderna är från "vår" sommarby. På sista bilden är det solnedgången som speglar sig i huset. Huset ligger på första parkett ovanför hamnen. Det är ett låååångt staket och här har man lekt lite. Vid första anblicken så ser staketet helt lika ut men så är det inte. Det första jag upptäckte var katten, sedan efter några år så såg jag droppen och sedan månen. Eller kanske det är ett päron och en banan? 
Hoppas på ett fantasifullt och lekfullt år.

Ps. Du kanske vet vilket Skånskt slott det är, kanske vilken by som har det vackra kattstaketet. Du kanske känner igen vyn på de fyra skärgårdsstaketen från Stockholms skärgård.




fredag 18 december 2020

 

Var snäll mot dig själv. 

Livet är en berg-och-dalbana, inte minst nu.





Julen står för dörren och i år får vi alla tänka om. Det kan bli svårt för många, eftersom julen är så traditionsbunden. Visst hade jag önskat att vi kunde fira jul med barn, deras respektive, barnbarn men det går inte då blir vi många, det som vi tycker är så roligt när alla kan samlas. Vi får dela upp oss. I vår familj har vi möjlighet att träffas ute, vi klär på oss bestämmer en plats. Krångligare behöver det inte vara. Fick ett telefonsamtal från barnbarnet 5 år som vet att vi kommer träffa vuxen dotter och hennes man på julafton 
- farmor det som du och farfar ska göra tillsammans med Lisa och Kalle (de heter något annat) på julafton kan ni avboka det och komma till oss istället.  
Inte lätt att förstå när man så gärna vill och är van att alla ska vara med och dela glädjen under julen. Men tänk vad mycket vi har att fira när allt blir som vanligt - vad nu det vanliga är. Under året så har vi i familjen haft en 40, en 50, en 70 -års dag men 

vad är en bal på slottet ........ 

Jag gläds åt att vi alla har varit och är friska. Har några nära vänner som varit sjuka men tillfrisknat. Kan vara så att detta blir sista inlägget före jul så jag passar på att önska alla en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR


måndag 7 december 2020


Bättre ett dåligt minne - än dåliga minnen.







Fortsätter lite på förra inläggets tema. Jag och livskamraten åkte ju som jag skrev till London i adventstid under flera år. Vi var inte bara i London utan vi åkte också ut och besökte små fina byar och städer. En dag åker vi till Oxford och besöker internatskolan där. Då hade jag inte läst Harry Potter och hans skola Hogwarts men likheten mellan dessa två skolor var slående. 
Lärarna satt längst fram, lite upphöjda i en enorm, mörk matsal med väggar klädda med porträtt på troligtvis tidigare rektorer. Eleverna satt klassvis vid långa bord. Det var en kall, regnig vinterdag som det ofta är i England i december. Kylan gick rakt genom våra varma vinterkläder. 
Där gick eleverna i sina skoluniformer. Flickorna hade korta veckade kjolar som inte ens nådde ner till knäna, knästrumpor eller kortstrumpor och kavaj. Pojkarna hade byxor som i alla fall nådde till knäna, knästrumpor och kavaj. 
Guiden berättade att det var rektorn på varje skola som bestämde vilken tid på året som flickorna fick sätta på sig strumpbyxor och när pojkarna fick ta på långbyxor. 
Det är inte så många år sedan detta hände, undrar om det har blivit någon ändring.

För mig är inte detta ett dåligt minne, resandet ger oss perspektiv på vårat eget liv och på hur bra vi har det. 



söndag 29 november 2020

Ankomst!



Ankomst - något ska komma, något ska hända 
I advent plockar jag fram de kära julsakerna, de som har hängt med i många år. 
Det är inget som har tillkommit de senaste åren. Några saker har bytt plats det är förändringen. Ljusen i den fina Staffanstaken med sina fålar tänds i skymningen, ska erkänna att jag tänder inte bara på adventssöndagarna - jag låter ljusen brinna och byter ut dem - hur gör du?
De fina "stjärnstrimlorna" har jag vikt många genom åren. "Strimlorna" köptes på sommaren i någon bokhandel i Danmark på 80-talet, nu finns de att köpa i Sverige. 
De fina kulorna inköptes också på 80-talet på Harrows i London. Jag och livskamraten åkte till London under flera år i december. Vi gick på julkonserter, julklappar inhandlades, långa promenader i Hyde Park. Åkte en kall, kall båttur till Greenwich, hittade ett öppet café som vi inte ville lämna för att sedan åka tillbaka med det förarlösa tåget tillbaka in till London. 
Ankomst - här blir det en lugn tid med kära ting och fina minnen.