måndag 13 juli 2015



Störst av allt är kärleken

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick, 
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick.

Vad är det för tid, vad är det för år
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår, 
hur fick jag dig i min famn. 

Jag lever, jag lever! På jorden jag står. 
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minnut.

Av Erik Lindorm



Så äntligen kom han - lilla Vidar. Malte har blivit storebror och som han har väntat. 
Vi är många som glädjer oss med den lilla familjen, men att se storebrors kärlek, ömhet, försiktighet och förståelse är rörande. - Vi har fått en bebis, vi har fått en bebis, ropade han samtidigt som han utförde en glädjedans, när pappa ringde och talade om att det blev en pojke. Jag och livskamraten är nu mormor och morfar till två flickor 20 år och 23 år, farmor och farfar till två små pojkar 4 dagar och 4 år. Det är lycka.



Bilderna är från en resa i Norge - Vigelandsparken



2 kommentarer:

Marie sa...

Gratulera
Marie

Margaretha sa...

Tack goa Maria. Hoppas du har en fin ledighet.