söndag 5 mars 2017

Bruten handled

Träning är värd mödan det kräver!
 
För 1 år och 3 månader sedan föll jag så illa när jag och livskamraten var ute och åkte skidor så att jag bröt handleden. Det har varit en sorglig men lärorik tid. Jag hade varit vardagsledig i 17 dagar. Nu på tisdag den 7 mars blir jag "friskförklarad". Jag har haft turen att få ingå i en handledsträning. I början åkte jag till södersjukhuset 4 ggr. / v. Det var som att ha ett halvtidsjobb men med en stor skillnad. Här har vi haft en tydlig gruppledare i Birgitta arbetsterapeuten. För gruppen fanns tydliga mål, men Birgitta hjälpte oss att sätta upp individuella mål för var och en, hon har sett oss för dem vi är, peppat oss när vi själva inte ser framstegen, tröstat oss, skrattat med oss. Gruppen har stöttat varandra med en ibland rå men hjärtlig ton, man har saknat och undrat över någon som inte är där, man har sett varandras framgång, målet har varit tydligt för oss alla. Varje gång har jag möts av glada Karin i receptionen som redan efter andra gången visste mitt namn.  På akuten och ortopedkliniken blev jag väl omhändertagen av all personal.
Önskar att jag kunde tacka dem var och en.
Det har varit tuff, hård träning hela tiden, det var aldrig tal om att ge upp men ..... många tårar har det varit, då har livskamraten varit där och bara fokuserat på framgång. Jag har träffat så många fina människor och nu är det slut, det är med sorg jag går dit för sista gången.


1 kommentar:

Marie sa...

Hej Margaretha
Vad härligt. Då är du utan gips när vi ses i Solna.
Må så gott kylan har kommit till västkusten.
Kram