fredag 12 januari 2018

USA resa

Det handlar inte om hur fort du rör din kropp.
Det handlar om hur långsamt du rör ditt sinne.
 

 
 
 Den 13 dec. lämnade livskamraten och jag Sverige för att göra en resa till USA tillsammans med son, sambo och deras två pojkar, våra barnbarn, 6 1/2 år och 2 1/2 år gamla. Vi har varit borta i över fyra veckor. Boendet var en 10 meter lång husbil. Sonen har kört bilen med stor försiktighet och säkerhet. Resans tema var klättring och vandring. När vi vaknade efter första natten i Yosemite nationalpark har vi en stor hjort, med en fantastisk krona, utanför fönstret. Detta tolkade vi som ett gott tecken. Vi for vidare till Joshua tree med de mest fantastiska bergsformationer och en stjärnhimmel som var så nära så det kändes som jag kunde plocka ner dem. Här fanns inget annat ljus som störde. Platserna var många som vi besökte och vi har träffat så många trevliga hjälpsamma människor från kassörskan i mataffären till volontärerna i alla nationalparker som vi bott i. De sista dagarna tillbringade vi vid kusten i Kalifornien. Här blev det bad, först i var barnbarnen, i de meterhöga vågorna. Jag viskar till livskamraten - finns det hajar här, jag såg tydligt den trekantiga fenan men det var lekfulla delfiner som simmade helt nära stranden. Att få göra denna resa med son, sambo och barnbarnen under dessa former har varit fantastiskt, både att få lära känna dem och sig själv i denna miljön. Det kommer att ta tid att smälta alla intryck och jag återkommer med mina tankar och upplevelser.

2 kommentarer:

Marie sa...

Ljuvligt Välkommen hem
Kram Marie

Bettys beundran sa...

Tack Maria, ja det tar ett tag att smälta den resan. Fortfarande "jetlaggad". Vårat bagage har ännu inte kommit fram. Skönt att komma hem före smutstvätten.