söndag 11 februari 2018

vinterdagar - vår långt borta

 
 
Längtan bär en människa halva vägen!

Det finns mycket att längta till och längtan är en otrolig drivkraft. Just nu längtar jag efter sol, sol och sol, den sol som vi borde ha i januari med gnistrande snö och isiga sjöar. Men så är det inte. Det är som om det låg en grå yllefilt över allt. Hade de yngsta barnbarnen här i helgen och var då i Tyresta by, en av våra fina nationalparker. Vi kom bara till grillarna, med korv, varm choklad, tur var det för det var såååå kallt. Efter det blev kaffe och semla på cafét innan det bar hemåt. Vill sätta händerna i jorden och det borde jag ha gjort. Har haft -17 års pelargonier i vatten länge och rötterna är så lååånga. Måste komma ihåg att köpa ny jord. Nej, jag vill sätta händerna i riktig jord - utomhus. Men det kommer dröja lääänge och tills dess får jag längta och njuta av ranunkel och anemoner från helgens vänner.
 
 
 
 
 
 
 


1 kommentar:

Marie sa...

Ljuvlig längtan. Genom längtan går tiden ännu fortare. Må gott
Marie