"Att så ett frö, att plantera ett träd, att bryta en ros, att plocka ett äpple, att vakna tidigt, att kisa mot solen och kunna säga: 

God morgon. Liv, det är att leva!" Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare

Så kloka ord, som jag och kanske du som läser detta behöver bli påmind om. Att glädjas över det som bara är. Det kan vara den där goda glassen. För mig som bara äter någon glass på sommaren så kommer jag i håg platsen och att just denna var sååå god. 

Krukorna finns i en väns vackra trädgård på Österlen och drejade av honom själv.

Vandringen som görs varje sommar med havet ständigt närvarande, genom hagen med betande lamm.

Rosorna som har blommat i hundratal eller tusental i den "lilla" trädgården. 

Rapsfälten som blommar så vackert när vi gör första resan till Skåne före midsommar, som sedan blommar en andra blomning när vi kommer ner i augusti.

Vägen ner till havet med solvarm stenstrand, den sidengrå, mjuka spången.

Rosa Helena rosen som ger behaglig skugga i den "lilla" trädgården för förmiddagsfikat.

Nu i slutet av augusti har bonden skördat sina grödor, naturen intar ett lugn, liksom "vår" lilla sommarby. Turister och sommarboende har vänt hem. Skolan har börjat. Träd börjar gulna i torkan. Naturen förbereder sig för vila.  

Tänk så mycket jag har att vara tacksam över, då har jag ändå inte nämnt min stora familj, vänner och mycket mer.

Dagen börjar med yoga

 

Livet är en resa, vi färdas härifrån till dit - 

vi kan lika gärna färdas med glädje!

Tidig morgon rullar jag ut yogamattan på verandan. Får en stund för bara mig. 

Himlen är klarblå, några lätta moln glider förbi. 

Innan jag sluter ögonen flyger en fjäril och nästan snuddar mina uppsträckta fötter,  

jag sluter ögonen, andas in alla dofter lyssnar till tystnaden, släpper alla tankar. 

              

I yoga - som i livet, strävar man efter balans. Yogastunden erbjuder att återvinna balansen. 

Landar i meditationsställning med rak rygg, handflatorna mot varandra framför hjärtat 

med slutna ögon.

Tankar som kommer släpper jag, detta är min stund. 

Andas medvetet djupt genom näsan, håller andan ett litet tag, andas långsamt ut genom näsan.

Allt är lugnt allt är stilla. 

Om jag under yogan störs av yttre ljud, inne tankar eller ett andetag som kommit i otakt tar jag

 tillbaka andetaget, vänligt utan prestation eller krav. 

En hjälp till en stunds stillhet kan vara att tyst upprepa ett mantra, som du själv väljer.

Allt är lugnt allt är stilla.

Allt är kvar när jag efter yogan öppnar ögonen och medvetet fyller mina lungor. 

Jag tackar mig själv för att jag gav mig denna stunden, för handflatorna mot varandra framför

 hjärtat och säger - Namaste.

Jag möter en ny dag!

Svensk sommarstuga

"Sommarstad"

Det var så området beskrevs år 1929 när bl.a. Sven Wallander (chefsarkitekt på HSB) kom på idén. Tanken var att tillbringa semestern på landet, lagom avstånd från Stockholm. Då fanns det ett tiotal olika stugmodeller att välja på. Stugorna var då lika, gulmålade med gröna pinnstaket runt den ca. 500 - 900 kvm. stora tomten. Tanken var att ägaren själv satsade i arbete och material för att hålla nere kostnaderna. Husen byggdes självkostnadspris, utan vinstintresse från HSB.

 

 

Träffpunkten var "toget", husen runt torget är fortfarande gulmålade. Då fanns det post, bageri, frisör, bensinstation m.m. Här fans torgmarknad där odlare och fiskare sålde sina varor. 

Det lilla gula stugan är så som det såg ut år 1929, idag är det museum, inträdet är 1 krona.

Idag finns en restaurang/pizzeria, cafe, sommaraffär och en loppis.

 

Hit åker jag och livskamraten tidig morgon för ett dopp. Då kommer också stugägare, för en lugn simtur. Efter badet sitter man på bryggan för en pratstund.

På 30-talet ovanför dansbanan låg den stora hotell- och restaurangbyggnaden med utsikt mot Hårsfjärden. På 60-talet träffades vi ungdomar där, men vi kom bara in på "bakfickan".

 

Årsta var landets första fritidsby och det var helt på kooperativ basis. Allt sköts av boende, stranden krattas tidig morgon, sopa töms, bryggor skuras m.m. Här finns tennisbana, simskola m.m

Man värnar om att behålla småstugsområdet, gatorna har kvar namn som badvägen, torgvägen och Sven Wallandersväg. Här finns bara grusvägar. 

Då var de större stugorna på ca. 16 kvm. och var då isolerade med torvströ. Avgiften för en stuga var ca. 800:-. Man amorterade då mellan 100:- till 200:- /år i 30 år.

I dag är det inte ovanligt att hus här går för 3.000000. I dag är det inte stugor som sälj - det är hus som är tillbyggda, påbyggda. För mig och livskamraten är Årsta en plats vi åker till alla årstider. Ofta fantiserar vi om hur det var då och hur det är idag. 

Var är alla humlor?

 

Humlorna gör så att blommorna blommar?

 

Vad har hänt med humlorna i år? Ja, den frågan kan det inte bara vara jag som undrar över! 

Den"lilla" trädgården bjuder humlorna på ett "smörgåsbord" av växter som är planterade just för dem, bin och fjärilar. Men i år de inte många på besök. I lavendeln är det ett fåtal humlor när jag hämtar tidningen, tidig morgon. Tidigare år brukar väcka humlorna genom att försiktigt stryka handen över lavendeln, så den kommer i gungning. Några humlor brukar då yrvaket sträcka ett ben för att sedan dra in det och somna om. För andra humlor har detta räckt för att vakna, morna sig lite för att sedan flyga i väg och jobba. I år är det någon enstaka humla som somnat i lavendeln och den får fortsätta att sova. Jag tänker att den kommer ha en lång dag framför sig. Har humlorna minskat, vad beror det i så fall på? 

Språkfråga

 Man ska bjuda kroppen på något gott så att själen har lust att bo i den.

Efter Skåne veckorna blev det ett kort besök i den "lilla trädgården" innan 

det var dags att packa för ny resa till Åre fjällen där sonen med familj har hus och redan var på plats. Samma dag som vi kom dit kom också barnbarn med sambo och det lilla barnbarnsbarnet.

Vi var alltså fyra generationer - tanken är svindlande. Vart har åren tagit vägen. 

Vi var i ålder mellan 7 månader till 75 år. 

Alla vandrade glatt över blöta myrar, upp och nerför branter, över klara bäckar. 

De båda yngsta i sina bärstolar tryggt på någons rygg. 

Jag har en språkfråga som kanske någon kanske kan hjälpa till med. 

Heter det en spång, flera spångar eller heter det flera spänger. Kanske båda orden är rätt? 

Vad det än heter så tog vi oss över alla vattendrag. 

Några behövde svalka sig i den klara bäcken efter varm vandring. 

I år var det så högt vatten i ett av vattenfallet, så där vi förra året satt mitt i fallet på en stor flat klippa, gick det i år inte att gå till. 

Efter en vecka  med härligt kärleksfullt sällskap, fina vandringar och bra väder var det dags att komma hem till en något övervuxen vacker trädgård. 

 

Vi lever en sekund i taget och den sekunden är just nu!                  Edvin Johansson   

 

Så blev det ett besök i Norrvikens trädgårdar. Rudolf Abelin flyttade in år 1906 på Norrviken i Båstad, nära havet. 

Här förverkligade han sina drömmar, han ville ge trädgården och besökare en upplevelse utöver det vanliga. Han öppnade grindarna år 1920 för besökare. 

 

"Naturen är konstens moder" Rudolf Abelin.

 

Mitt i parken ritade Abelin ett vitt hus i nationalromantisk stil. 

Tråkigt nog genomgick huset på 70-talet en mycket okänslig totalrenovering. 

Unika, handgjorda inredningsdetaljer ersattes av masonit, plast, nålfiltsmattor m.m. 

Kan inte låta bli att tänka - vad var det med 70-talet, hur kom det sig att det var/är så mycket som är fult från den tiden?

 

Trädgården är en magisk plats med Rudolf Abelin ständigt närvarande. 

Den vilda naturen är hela tiden närvarande och övergår på ett osynligt sätt i en trädgård skapad av en människohand. 

Abelins tankar och händer vårdas på ett fint och kärleksfullt sätt av dagens trädgårdsmästare.

 

Det berättas att när Abelin kom till Lilla Båstad, som den tidigare gamla gården hette, var det en mycket tät dimma som just skingrade sig och solen bröt fram. Det tog han som ett gott tecken. Abelin utbildade sig till trädgårdsmästare och pomolog. 

Som mest fanns det 5000 äppelträd.

Dottern Dagmar, som senare tog över arbetet efter sin far berättar - till vardags var vi fyra barn klädda i blåa arbetsoveraller. Två overaller och ett par träskor köptes in av de julklappspengar som faster Ninni skickades till jul. Själv hade Apelin egen skräddare.