Vi lever en sekund i taget och den sekunden är just nu!                  Edvin Johansson   

 

Så blev det ett besök i Norrvikens trädgårdar. Rudolf Abelin flyttade in år 1906 på Norrviken i Båstad, nära havet. 

Här förverkligade han sina drömmar, han ville ge trädgården och besökare en upplevelse utöver det vanliga. Han öppnade grindarna år 1920 för besökare. 

 

"Naturen är konstens moder" Rudolf Abelin.

 

Mitt i parken ritade Abelin ett vitt hus i nationalromantisk stil. 

Tråkigt nog genomgick huset på 70-talet en mycket okänslig totalrenovering. 

Unika, handgjorda inredningsdetaljer ersattes av masonit, plast, nålfiltsmattor m.m. 

Kan inte låta bli att tänka - vad var det med 70-talet, hur kom det sig att det var/är så mycket som är fult från den tiden?

 

Trädgården är en magisk plats med Rudolf Abelin ständigt närvarande. 

Den vilda naturen är hela tiden närvarande och övergår på ett osynligt sätt i en trädgård skapad av en människohand. 

Abelins tankar och händer vårdas på ett fint och kärleksfullt sätt av dagens trädgårdsmästare.

 

Det berättas att när Abelin kom till Lilla Båstad, som den tidigare gamla gården hette, var det en mycket tät dimma som just skingrade sig och solen bröt fram. Det tog han som ett gott tecken. Abelin utbildade sig till trädgårdsmästare och pomolog. 

Som mest fanns det 5000 äppelträd.

Dottern Dagmar, som senare tog över arbetet efter sin far berättar - till vardags var vi fyra barn klädda i blåa arbetsoveraller. Två overaller och ett par träskor köptes in av de julklappspengar som faster Ninni skickades till jul. Själv hade Apelin egen skräddare.

En dag till i den lilla byn

 Känner doften av syren, hägg,  fläder, ängsblommor, raps och mycket mer! 

I dag blev det vandring mellan byar. Vi börjar mellan höga Vresrosor, värmen gör att doften är intensiv. Leden går via vackra, mycket gamla gårdar med havet som närmaste granne. Vi snuddar de gamla stenmurarna.

Här har man livnärt sig på fiske, bott i små låga hus, där vinden och vädret gjort att villkoren varit hårda. I dag är det sommarhus till personer som tillbringar några veckor här varje sommar, med helt andra villkor.

Med havet på ena sidan, åkermark på den andra sidan fortsätter vandringen.

Leden går in bland kor på sommarbete. Kor är bland de mest nyfikna som jag vet, dessa kom emot oss. Hornen är stora och vassa. Kalvarna håller sig på lite avstånd men inte deras mammor - de går mot oss. Jag talar om för dem att vi hittar - de behöver inte följa med och visa vägen. 

  

Här har vi kommit ut från kohagen, men än har vi en bit kvar till byn där vi ställde bilen. 

Väl framme i byn sitter vi en stund i hamnen och tittar på några pojkar, i ålder 10 - 12 år som leker med en hemmabyggd flotte. Det är mycket skratt och lek mellan pojkarna, dessutom har de ett otroligt sammarbeta mellan sig så att ingen ska ramla i.

En dag i den lilla byn

 

Jag vill ha sena sommarnätter med goda vänner, solblekt hår,  

musik, dopp i havet, solbrända ben.

Nu har sommaren kommit, våren har varit lång och kall. Skånevistelsen har börjat för mig och livskamraten. Det innebär att vi nu under två veckor är värdar för ett vandrarhem. När jag berättar detta så får jag alltid frågor. För att göra en lång historia kort så är det fd. lokförares semesterhem, i dag bor den som önskar här. Från början var det till för bara lokförare och en möjlighet för deras familjer att komma bort en vecka eller två. 

Detta stora hus var den lilla byns affär. Byn heter Lerberget, vilket inte många känner till vart det är. Det är ca. 2 km. från Höganäs, man går längs med havet. 

Som vandrarhemsvärd möter man många intressanta människor. I dag har vi bl.a. tagit emot tre glada, cyklande män från Norge. De bara kom förbi och såg skylten, blev mycket glada att tidig kväll hitta rum för natten. De kom med tåg från Oslo till Köpenhamn i morse, cyklade till Helsingör vidare med färjan till Helsingborg och därifrån till "lilla" byn. Slutmålet är Göteborg och tåg tillbaka till Oslo. 

 

Nyss kom den unga mannen som tidigare i dag ringde för att boka rum. Han har inte bestämt om han bor en natt eller flera - Jag är på semester och tar dagen som den kommer, berättar han. 

Sedan har vi paret som tog med bilen till Helsingör för vidare färd till Lousiana och njöt av konsten. Sedan är det golfarna som nu gör rent sina klubbor, häller upp vin till eftersnacket.

Som värd blir det mycket tvätt då många idag hyr lakan och handdukar. Likaså är det många som idag betalar för städning av rum. Sedan är det den dagliga städningen av alla allmänna utrymmen. I dag har vi klippt gräs rensat rabatter m.m. Men vi har också tagit en fika i trädgården, gick i rask takt en 6 km. runda till fots mitt på dagen, på vår rast. Nu i kväll sitter livskamraten i basun. Klockan är över 21, himlen är blå och gårdens flagga vajar lätt i vinden. 

Ja, jag måste ju berätta att värdarna är pensionerade lokförare som gör detta näst intill ideellt, några gör det på sina semesterveckor. Själv tycker jag att den tanken är fin - att man gör något för den goda saken. 

I morgon är en ny dag med nya gäster, ny tvätt, städning och kanske ett bad i havet som ligger några hundra meter bort. 

Tulpantid i trädgården

 

Lycka är resultat av dina egna handlingar.

Lycka är att ha en egen liten trädgård. 

Där kan jag plantera vad jag vill. 

Jag kan ändra i rabatterna, flytta växter, ta bort, ge bort, få nya plantor av vänner.  

Soffan står i i Sinnenas trädgård, Sabbatsberg i Stockholm. Det är en terapeutisk trädgård

 som stimulerar syn, hörsel, doft, smak och känsel. 

Tulpanerna är från min lilla trädgård, som också är en terapeutisk trädgård.

Jag planterade många, många lökar i höstas och nu blommar de rikligt och har gjort det en längre tid.

Jag frågade barnbarnet, som blir 2 år i sommar, om vi skulle titta på blommorna. I den rabatten är alla tulpaner i färgskala från ljus gult, crèmefärgade, vita och svagt rosa. Men av någon konstig anledning

så har det smugit in en röd tulpan, tror att den legat i någon av lökpåsarna.- Dääär, säger lilla Viggo och pekar på den lysande röda tulpanen.

Jag förstår att ett litet barn tycker att de röda tulpanerna är vackrast. 

Om jag får välja så blir det blommor i ljusare, mildare färger. 

Vädret har varit bra för tulpanerna därav den långa blomningen. 

Det är fortfarande tulpaner som inte börjat blomma ännu. 

Samtidigt glädjs jag åt att vitsipporna, gullvivorna och liljekonvaljerna blommar. 

Att längta

 

"Att vårlängta kan vara långsamt - 

men det är enkelt att älska våren 

"Hannu Sarenström"

I helgen var det trädgårdsdagar på Prins Eugens Waldemarsudde. 

Huvudbyggnaden är konstgalleri och uppfördes efter ritningar av Ferdinand Boberg 1905. 

Prinsen bodde som ung på Rosendals slott som ligger några minuters promenad från Waldemarsudde. 

I parken finns många statyer, inköpta av prinsen bl.a. Herakles, 1909 av Antoine Bourdelle.

Prinsen var inspirerad av de engelska trädgårdarna och det finns noga anvisningar om vilka blommor som ska planteras, vilka färger och hur de ska kombineras. 

Eugen tyckte bäst om blått, vitt, rosa och gult. 

Än i dag följer man prinsens önskningar.

Där växthusen ligger finns också den gamla linoljekvarnen från1784. Kvarnen  från 1860 användes till att utvinna linolja till bl.a. impregnering av virke, restprodukten användes till foder kakor till Kungliga hovstallet. Kvarnen var ett omtyckt motiv för prinsen och finns avmålat i olika ljus.

Nu i maj är det lökväxter i rabatterna. I växthusen är det blommor som står på vänt.

 "Den unge Carl von Linné" av Carl Eldh, omgiven av blommor och vatten. 

 

På vägen till Waldemarsudde så går vi förbi de gamla vackra husen med trädgårdar ner mot vattnet. Denna murkant tycker jag är så vacker i färg och form, vilket fint hantverk. Måste vara någon estet som låtit tillverka det. 

Kan det vara så att det kommer från Höganäs? Tänker på huset "Skånska gruvan" vid Djurgårdsbron, från Stockholmsutställningen år 1987.